Vi flög från värmen i Cairns via flygplatsen i Brisbane till Dunedin på sydön i Nya Zeeland. Här landade Ia första gången för nästan 20 år sedan, efter det har det blivit många besök här. Vi blev hämtade av Ken vid flygplatsen även fast flyget inte landade förrän mitt i natten. Så hade vi några dagar att bara vara och det kändes förstås skönt efter allt turistande. Vi hälsade på Bob och Eunice som ledde danserna i dansklubben South Dunedin Dance Club som Ia var medlem i och som vi besökte tillsammans för 6 år sedan. Ett mycket trevligt återseende!

En ny bekantskap var Don och Kens nya hund, cockerspanieln Jackson. Han är en riktig charmknutte och vill gärna bli omklappad och följde förstås med på strandpromenad vid Brighton Beach. Som tur var brydde han sig inte om att ett sjölejon tagit sig upp på stranden för att värma sig lite i solen!

Efter några dagar i Dunedin var det dags för en utflykt som Ken och Don planerat för oss. Vi åkte bil sydväst om Dunedin och kom fram till Te Anau som ligger i området Fjordlands på västkusten av sydön. Här liknar landskapet nästan Norge med höga, branta berg, skog och djupa dalgångar och fjordar. Efter en övernattning så fortsatte resan mot Milford Sound, den mest berömda av fjordarna. Vädret var strålande vackert och vi hade fantastiska vyer över landskapet – det kan man nog säga var en väldig tur eftersom det regnar mer än 6500 mm per år här! Vägen till Milford slingrar sig upp- och nedför branter och genom en 1200 m lång tunnel, Homertunneln. I Milford Sound visade alla berg, inklusive den mest fotograferade toppen Mitre Peak, upp sig i solskenet.

Efter dagsturen till Milford Sound åkte vi tillbaka till Te Anau för ännu en övernattning. På morgonen dagen efter, innan vi åkte tillbaka till Dunedin, passade vi på att göra ett besök i en fågelpark som Department of Conservation (motsvarande Naturvårdsverket) har i Te Anau. Vi fick vara med när en av naturvårdarna matade fåglarna och berättade om de olika arter – inhemska nya zeeländska – som fanns i parken. Den mest speciella var Takahè en art som man trodde var utdöd, men så upptäcktes en liten population i närheten av Te Anau 1948. Idag finns ca 370 levande fåglar så arten är starkt hotad. I fågelparken finns två par Takahè som används som fosterföräldrar för att föda upp kycklingar som sedan kan placeras ut i områden som skyddas och där populationen av rovdjur (vesslor och hermeliner) kontrolleras med hjälp av fällor. Precis som Kiwi-fågeln kan inte Takahèn flyga.