Australien 2018

Vi flög från Dunedin upp till Auckland och hämtade ut en hyrbil. I kvällsmörkret körde vi till Hamilton, en sträcka Ia kört många gånger. Nu var det större vägarbeten på gång, så då kändes det skönt att Hans-Göran agerade kartläsare via GPSen på telefonen! I Hamilton hälsade vi på Pete Dobbie och hans fru Kathy som vi bodde hos förra gången vi var i Hamilton. Så gick färden ut på landet till Dawn Dixon som bor nordväst ca 1,5 timmars bilfärd från Hamilton. Dawn och hennes man Rodney besökte vi också för 6 år sedan, men Ia har haft dem lite som en extrafamilj under tiden hon bodde i Hamilton. På gården Pukewaimai finns höns,nötkreatur, hjortar, en hund och några katter. Och massor av gröna kullar!!

Tyvärr finns inte Rodney bland oss längre, han dog för snart två år sedan. Vi besökte den fina lilla kyrkogården där han är begravd. Och så hade Dawn pratat med damen som nu har hand om Rodneys favorithäst PJ om inte vi fick hälsa på. Det kändes väldigt bra att se PJ i toppform (hästen är minst 20 år gammal) och han blev lite extra bortskämd med en morot som Ia tog med.
Dawn närmsta granne Lynn har uppfödning av hundrasen Bassett. Just nu fanns det 6 veckor gamla valpar!! Även om en vuxen Bassett inte är speciellt söt så kan man ju inte annat än bli totalt charmad av valparna!
Dessa fyra dagar på landet hos Dawn fick avsluta vår långresa denna gång. Tiden i Nya Zeeland har ju varit lite som att komma hem eftersom vi egentligen inte gjort så mycket ”superturistiska” saker utan mest träffat vänner som vi inte kan se särskilt ofta. Det betyder mycket för oss att få träffa dom och det är ömsesidigt. Vi avslutar resebloggen och ger oss nu av på hemresan till Sverige.

Vi flög från värmen i Cairns via flygplatsen i Brisbane till Dunedin på sydön i Nya Zeeland. Här landade Ia första gången för nästan 20 år sedan, efter det har det blivit många besök här. Vi blev hämtade av Ken vid flygplatsen även fast flyget inte landade förrän mitt i natten. Så hade vi några dagar att bara vara och det kändes förstås skönt efter allt turistande. Vi hälsade på Bob och Eunice som ledde danserna i dansklubben South Dunedin Dance Club som Ia var medlem i och som vi besökte tillsammans för 6 år sedan. Ett mycket trevligt återseende!

En ny bekantskap var Don och Kens nya hund, cockerspanieln Jackson. Han är en riktig charmknutte och vill gärna bli omklappad och följde förstås med på strandpromenad vid Brighton Beach. Som tur var brydde han sig inte om att ett sjölejon tagit sig upp på stranden för att värma sig lite i solen!

Efter några dagar i Dunedin var det dags för en utflykt som Ken och Don planerat för oss. Vi åkte bil sydväst om Dunedin och kom fram till Te Anau som ligger i området Fjordlands på västkusten av sydön. Här liknar landskapet nästan Norge med höga, branta berg, skog och djupa dalgångar och fjordar. Efter en övernattning så fortsatte resan mot Milford Sound, den mest berömda av fjordarna. Vädret var strålande vackert och vi hade fantastiska vyer över landskapet – det kan man nog säga var en väldig tur eftersom det regnar mer än 6500 mm per år här! Vägen till Milford slingrar sig upp- och nedför branter och genom en 1200 m lång tunnel, Homertunneln. I Milford Sound visade alla berg, inklusive den mest fotograferade toppen Mitre Peak, upp sig i solskenet.

Efter dagsturen till Milford Sound åkte vi tillbaka till Te Anau för ännu en övernattning. På morgonen dagen efter, innan vi åkte tillbaka till Dunedin, passade vi på att göra ett besök i en fågelpark som Department of Conservation (motsvarande Naturvårdsverket) har i Te Anau. Vi fick vara med när en av naturvårdarna matade fåglarna och berättade om de olika arter – inhemska nya zeeländska – som fanns i parken. Den mest speciella var Takahè en art som man trodde var utdöd, men så upptäcktes en liten population i närheten av Te Anau 1948. Idag finns ca 370 levande fåglar så arten är starkt hotad. I fågelparken finns två par Takahè som används som fosterföräldrar för att föda upp kycklingar som sedan kan placeras ut i områden som skyddas och där populationen av rovdjur (vesslor och hermeliner) kontrolleras med hjälp av fällor. Precis som Kiwi-fågeln kan inte Takahèn flyga.